Anders Mildner skriver i SvD (25 augusti) om hur sociala mediers fokus på kortkort och snärtighet skapar språkliga klyftor. ”I en tid då till och med statsministerkandidater twittrar ut sina budskap finns det dock en sfär som inte kommer att förändras: den akademiska.” De kommande åren kommer glappet mellan forskarvärlden och resten av samhället att öka, menar han. Det akademiska språket är till sin natur snårigt och när vårt sätt att kommunicera i övrigt förändras får akademikerna en ”oväntad joker i alla-kan-inte-bli-som-vi-spelet”.
Även Henrik Berggren (DN 26 augusti) tror att den prognosen är sannolik. Att universiteten håller fast vid sitt traditionella vetenskapliga språk kommer att leda till att det ”uppfattas som mer exklusivt och särskiljande”.
Tillgänglighet är en tredjedel av Vetenskapsfestivalens mantra. Det betyder inte att kunskap måste kunna förmedlas på 140 tecken. Komplexiteten hör liksom till. Men vi tror på att utveckla olika sätt att kommunicera forskning, göra den begriplig.
Dels handlar det om att ge alla inträde till forskningsvärlden. Alla ska ha möjlighet till det språk som innehåller nyanser och invecklade resonemang. Dels handlar det om att våga/vilja titta ut från akademin; att inte lämna tolkningsföreträdet till subjektiva profeter. De nya medierna gör att de personliga anekdoterna får oerhört stort utrymme, i vissa sammanhang vore det inte dumt med lite vetenskapligt belagd fakta. Kunskap och språklig koncishet kan ge övertag, men kanske också ett något bättre samhälle? Forskning berör ju inte bara forskare.
/Jenny
torsdag 26 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Intressant läsning!
SvaraRaderaJag kan bara hålla med. I min universitetsutbildning ingår det "skriva lätt" kurser, som handlar om att skriva så att så många som möjligt kan förstå. Måste ett nyanserat språk vara komplicerat? Inte alltid. Jag hoppas att kurser där studenter ges en möjlighet att lära sig skriva begripligt sprider sig till fler utbildningar.