Det där att sy har aldrig varit min grej. Bland mina betyg var det 2:an i syslöjd som stack ut. Men det finns, som det kanske alltid finns när man inte är tillräckligt bra på något, en lockelse i det. Och i själva skapandet. Tänk att själv kunna bestämma själv hur någonting ska se ut. Att göra något själv. Att inte bara producera ord, projekt och evenemang utan sådant som man kan ta på.
Förra året vid den här tiden var jag gravid och fick en enorm vilja att sy – ja, sy – ett par sparkbyxor. Eftersom jag inte visste hur man gör hade jag ställt in mig på 2009 års Seamhack. Nu kom jag aldrig dit, utan tillbringade hela dagen på bb. (Också en typ av skapande kan man tycka.) Därför är jag extra laddad inför dagens Seamhack som en ny möjlighet. Det ska blir ett par byxor i storlek 80 har jag tänkt; det är trots allt någon som fyller ett imorgon. OttoPippi är där och leder en workshop för barnkläder, annars vet man inte hur det skulle kunna gå. Pepp pepp pepp.
/Jenny
Förra året vid den här tiden var jag gravid och fick en enorm vilja att sy – ja, sy – ett par sparkbyxor. Eftersom jag inte visste hur man gör hade jag ställt in mig på 2009 års Seamhack. Nu kom jag aldrig dit, utan tillbringade hela dagen på bb. (Också en typ av skapande kan man tycka.) Därför är jag extra laddad inför dagens Seamhack som en ny möjlighet. Det ska blir ett par byxor i storlek 80 har jag tänkt; det är trots allt någon som fyller ett imorgon. OttoPippi är där och leder en workshop för barnkläder, annars vet man inte hur det skulle kunna gå. Pepp pepp pepp.
/Jenny
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar